ROADTRIP 2016

DSC02980.jpg

Sommaren 2016 rullade Sunday genom ett flertal länder i Europa. En resa på över 600 mil. En resa som gick genom oändligt mycket tysk landsbygd, över snöklädda alptoppar och längs slingriga medelhavsvägar. Sammanfattningsvis blev det ett 20-tal nätter i folkabussen, en natt på hotell, åtskilliga koppar kaffe, osunt mycket bubbel och en årskonsumtion av tortillabröd.

Hur mycket äventyr är ”semester”?

Sunday har väl inte varit den mest driftsäkra... Småfel och ständigt pågående förbättringar har varit en del av vardagen. Så det vore väl att överdriva om jag sa att jag var helt trygg med den kommande semestertrippen. Mentalt förberedde jag mig på att problem och verkstadsbesök kan ses som en del av äventyret. Träffa lite lokalbefolkning och få verklig användning av Google Translate. Men för säkerhets skull såg jag över det finstilta i försäkringsavtalet. Och bekräftade även detta med ett samtal någon dag innan avresa…

  – Ni hämtar oss alltså i Italien om det blir totalt motorhaveri? Svaret var ja och efter detta styrde vi söderut.

DSC01820.jpg

Vi tar sjövägen

Planen var inte mycket mer utstakad än att vi skulle semestra med folkabussen i Europa i en månad. Se lite berg, lite hav och lite städer… Vi lämnade Småland med siktet inställt på Trelleborg. Planen var att kapa lite körtid och ta färjan till Sassnitz. Vi slog läger i Karlskrona första natten och fortsatte dagen därpå mot Trelleborg. Sista natten i Sverige spenderades i Trelleborg på en stor grusplan precis vid havet med massor med andra husbilar. Färjan gick tidigt dagen efter och jag minns känslan när jag körde mot färjeterminalen. Det var skarpt läge, nu skulle vi på en färja mot Tyskland med Sunday. Tanken om jag var galen fanns där. Jag satt bakom ratten och minns att vi såg en smal ramp, ganska kraftigt sluttande uppför, som användes för att lasta bilar på den ena färjan.

Jag sa till Per:

– Vilken tur att det inte är vår färja som har den där rampen! Det hade ju aldrig gått med Sunday…

Ju närmre vi kom vår färja, desto närmare kom tyvärr även rampen. Jag stannade nedanför tills hela rampen var tom på bilar då tog vi fart och körde på färjan. På något märkligt sätt gick det smidigare än förväntat. Trots detta kunde jag inte släppa tanken på hur det skulle vara att köra av på rampen, nedför! Det var något som vi slapp uppleva. Tyskland välkomnade sina Volkswagen oldtimers med en enkel avkörning, utan sluttande ramp.

Genom ett regnigt Europa…

Tysklandssemestern inleddes med en hel del regn. I Jasmund i Rügen upplevde vi skyfall i kombination med blåst och åska. Det regnade så mycket att det började regna in i Sunday. Det blev avsevärt mycket bättre sedan vi kom på att stänga takluckan. Men även efter detta droppande det ner på stolarna och på våra kläder. Tittade man ut hade ängen vi stod på förvandlats till en liten sjö.

I Jasmund bodde vi verkligen in oss i bussen. Vi drack bubbel, lagade mat, bäddade och umgicks. Allt på 4 kvadrat. Vi utforskade även nationalparken på natten. Bokträd, en grön sjö och den karga kalkstenskusten skulle dokumenteras noga. Själv kämpade jag med min i detta läge helt befogade mörkrädsla.

DSC01917.jpg
DSC01939.jpg
DSC01982.jpg
DSC02010.jpg

Det var även i Jasmund som jag skapade semesterns fulaste knän och skaffade mig otaliga blåmärken på benen. I Sunday har man att välja på att stå kraftigt böjd eller krypa runt på knä, jag valde det andra.

Hippiliv & glamping

Vi är inga erfarna campare. Faktum är att jag knappt hade bott på en camping innan den här semestern. Och campinglivet visade sig vara precis lika rättvist som allt annat, man lär sig den hårda vägen. Vi lämnade Rügen bakom oss, där hade det varit enkelt, fina och väl utmärkta campingplatser. Värre kom det att bli i det tyska inlandet. I något som vi hädanefter kallar den Tyska Bermuda-triangeln. Ett glesbefolkat område där det inte fanns en enda camping- eller ställplats.

På genomresa sökte vi någonstans att övernatta i timmar i becksvart mörker. Vid sökning på campingplatser blev vi lotsade rakt ut i skogen eller så slutade alla hänvisningar när man stod framför något som såg ut som ett övergivet mentalsjukhus. Att Per sedan var onödigt envis och även tog vår strålkastare och lyste rakt in i skogen gjorde inte mig lugnare. Att man i dessa lägen blir ännu mer uppmärksam på motorljud och andra oljud (ni vet sådana som bara män hör normalt) faller sig ju helt naturligt. Vi hittade en camping den natten. Eller rättare sagt vi campade utanför en camping mitt i den tyska ödemarken. Resan dit var utan tvivel resans mest spöklika. I en mil utan mobiltäckning kröp vi fram längs en igenvuxen, krokig grusväg. Hade Sunday gett upp där hade jag nog inte ens kunnat skratta åt äventyret idag.

DSC01800.jpg

Från ödebygdens Tyskland till Schweiz där vi upplevde resans enda riktiga lyxcamping. För närmare 1000 kr/natt kunde man tvätta, duscha förstklassigt och dricka vin med magisk utsikt på egen strand. Att vi sedan blev inlåsta på stranden, att mitt vinglas försvann spårlöst och att badvattnet var iskallt gjorde inget. Detta var glamping på hög nivå. Till och med Sunday såg lite finare ut mot det turkosa vattnet och de gröna alptopparna.

Ställplatser, camping och fricamping. Vi provade dem alla. Och servicenivån var en spännande skiftning. Det som erbjöds på en ställplats kunde ibland saknas på något som benämndes som camping. Duscha var alltid en överraskning. Poletter (olika varianter överallt), maxtid i duschen och tunna strålar blev vardag. Men det var härligt. Mot slutet brydde vi oss inte märkbart om standard på toaletter och duschar, man nöjde sig med att det fanns ”något” någonstans i området. Samma sak gällde landström. Mot slutet fokuserade vi på att tända vår ljusslinga och lyssna på musik. Att locka håret eller ladda eltandborsten låg längre ner på priolistan. Kanske hade vi anpassat oss till VW-livet eller sänkt de utseendemässiga kraven.

Gilla läget i högerfilen

DSC02274.jpg

Inledningsvis undvek vi stora vägar helt och hållet. Vi körde runt på småvägar i Rügen i en topphastighet på 50 km/h. Det var när vi tog sikte på Berlin som tanken att prova motorväg dök upp. Vi bestämde oss för att göra ett försök en sen kväll och beta av några mil mot Berlin under natten. Det var en lugn nattkörning på motorvägen och efter det körde vi motorvägar när det passade våra rutter. Med en placering längst ut till höger i sällskap med tungt lastade långtradare kunde vi köra 80-90 km/h. Helljusblinkningar och tutningar berodde inte alltid på vår fart, ofta följdes de av vinkningar eller tumme upp. I Tyskland var Sunday uppskattad, även när hon kom luffande i motorvägspåfarten och fick långtradare (som precis fått upp farten) att bromsa och byta fil.

Poliser och annat löst folk

Vid en sen middag kom vi på den briljanta idén att förflytta oss nattetid. Mindre trafik, prova motorvägarna och inte behöva köra så mycket under dagarna. Vi gjorde oss redo. Kaffebordet var uppfällt mellan stolarna, vi hade tänt värmeljus, kartrekat lite och så styrde vi mot Berlin. Vi gjorde en lyckad motorvägspremiär. Det var vackert, helt becksvart och så vindkraftverken som lyste i horisonten. Sunday gick toppen i den kalla och fuktiga natten. Allt var perfekt. Det var när vi skulle börja leta ställplats som äventyren började. Vi snurrade bort oss i den Tyska Bermuda-triangeln. Utmattade försökte vi hitta tillbaka till större vägar och lite civilisation. I stressen missades en avfart och jag hamnade återigen på en mindre skogsväg. När jag ska vända får jag se en bil längre ner på vägen. När den får se mig stannar den. Jag som redan är lite uppjagad av mörkret och ödebygden tänker, vägpirater. Det är nu det händer. Jag vänder blixtsnabbt. När jag sedan börjar köra framåt börjar bilen bakom följa efter och efter en stund slår den på blåljus. Det är alltså en polisbil som fått span på oss mitt ute i skogen… Förhållandevis lugnt visas pass och bilpapper upp medan poliserna lyste genom bussen. De släppte oss vidare och vi fortsatte nöjda nattens körning. Vid den stunden lyckligt ovetande om att vi hade flera timmars körande kvar och att resans värsta nattliga skogskörning var framför oss… I övrigt har vi varit skonade från poliser. Och inga böter har ramlat in i brevlådan än. 

I Bastogne blev det en ofrivillig fricamping. Vi var på väg norrut och hade siktat in oss på en ställplats i centrala Bastogne. Jag trodde först att jag hade läst fel på kartan (vilket inte var helt ovanligt), då ställplatsen förvandlats till ett stort tivoli. Men det stämde, stadens enda ställplats var upptagen. Vi bestämde oss för att slå läger bredvid en park i utkanten av staden. När vi installerar oss cirkulerar en bil fram och tillbaka. Jag var troligen för trött för att bli orolig, men i efterhand har det visat sig att Per hade vaktuppdrag den natten. Oavsett om vår nyfikne spanare var ute efter Sunday eller något annat löpte natten förbi utan att något hände. 

Alperna och dess backar, serpentinvägar och tunnlar

Jag märkte att började gå lite tungt redan på motorvägen mot München. Ibland körde jag på trean och backarna var inte branta, men desto längre och segare. Som tur var fanns det tungt lastade långtradare som också hade problem med de svagt sluttande uppförsbackarna. Vi slog följe med dem. Tätt bakom.

DSC02487.jpg

Även om det var skönt att lämna Tyskland bakom oss var jag smått orolig över hur Sunday skulle klara bergen. Efter en hotellövernattning i Chur körde vi vidare i alperna mot Sufers. Visst var det stundom mycket lutning uppför, men det var inte värre än motorvägen mot München, dessutom var det varierade uppför och nedför varvat med broar och tunnlar. Sunday var förvånansvärt pigg i alpluften och alla fotovänliga vyer innebar många vilopauser.

DSC02560.jpg
DSC02617.jpg

Någonstans mellan Ariolo och Erstfeld upplevde vi en tunnel på närmare 2 mil. Som mellan Kristdala och Oskarshamn i Småland, tänkte jag, som direkt var tvungen att sätta den enorma tunneln i relation med något bekant. Min eminenta kartläsning gjorde att vi senare kom att köra i tunneln tre gånger samma kväll, alltså nästan 6 mil tunnel totalt.

Vi hade sett ut en ställsplats i Andermatt som vi tog sikte på. Jag missade avfarten till Andermatt två gånger!, vilket gjorde att vi fick bekanta oss med tunneln upprepade gånger, köra åtskilliga mil på motorväg för att vända och stå i långa köer vid tunnelöppningar. Det var sent, kallt och rätt tungt. 

När vi äntligen lyckades köra av mot Andermatt möttes vi av en serpentinväg rakt uppför. Som dessutom var under renovering och saknade riktiga vägräcken. Resan uppför blev en utmaning för oss alla. Per körde, jag höll koll på kanterna och Sunday kämpade på låga växlar. Körningen tog inte många minuter, men jag hann tänka desto mer, mest på den felmonterade handbromsen som fixades strax innan avresa. Väl upp i Andermatt fick Sunday vila. Jag såg på Per och under tystnad funderade vi på om vi nästan dödat Sunday i backen…

DSC02692.jpg

Vi slog läger på en ställplats i utkanten av Andermatt. Det var kallt och resans alla filtar kom till användning. Det var först morgonen efter som det verkligen framgick hur högt upp i bergen vi var. Runt oss var snöklädda alptoppar. Helt magiskt vackert. Vi tog linbanan upp i bergen. Vandrade, åt middag, drack öl och fotograferade.

DSC02651.jpg

När vi sedan skulle fortsätta mot Italien och Como var jag fast besluten att hitta en annan väg från Andermatt. Och visst fanns det alternativa vägar, men efter lite kartläsning var serpentinvägen som vi kört uppför trots allt den bästa och framförallt den kortaste. Nedresan var även den en utmaning. Men ner kommer man alltid sägs det. Och det gjorde vi också.

Medelhavet

Vi tog sikte på Genova och när vi nådde medelhavet höll solen på att gå ner. Vi körde på höga broar och genom tunnlar mot Finale Ligure. Minns att det var helt sanslöst vackert. Havet, solnedgången och landskapet från de höga broarna. I Finale Ligure hade ”någon” kört en luring och markerat en vanlig parkering som ställplats. Gud vad vi letade innan vi gav upp.

DSC02914.jpg

Vi fick fricampa den natten. Vi stod tillsammans med en annan husbil längs strandvägen. Så här i efterhand var det nog en av resans finaste kvällar. Det var alldeles ljumt i luften, fullmåne och vi hörde vågorna från havet. Problemen kom först dagen efter när vi vakande av tropisk hetta i bussen. Som tur var var det nära till havet.

DSC02989.jpg

Även i Sanremo stod vi precis vid havet, med fantastisk utsikt. Det var väldigt mysigt att somna med bakluckan öppen, höra vågorna och följa upplysta båtar som passerade utanför. I Sanremo tog vi även bästa morgonkaffet sittandes på en sten i vattnet med vågor som sköljde in över oss. Per fick även sitt kaffe utblandat med havsvatten.

DSC02972.jpg

Vi stannade så länge vi kunde längs Medelhavskusten. De varma kvällarna, havet och att köra längs de slingriga vägarna var magiskt. Vi badade och bodde i små städer som Imperia och Ventimiglia. Vi passerade även större städer som Monaco, Nice och Cannes. Vår sista natt spenderades i Carro i Martigues utanför Marseille. En ruffig hamnstad med karga klippiga stränder. Vi sköt hemresan framför oss och tanken att styra mot Spanien och ta färjan till Marocko och fortsätta någon form av evig VW-semester var väl inte helt avlägsen.

Kartläsning

Jag är troligen en av de sämsta kartläsare som finns. Sammanfattningsvis körde vi troligen upp ett par bensintankar extra på grund av mitt sätt att tolka kartor. Till slut litade jag varken på Google, mitt sätt att läsa kartor eller lokalsinnet (som tyvärr även det är rätt dåligt). Men det gjorde å andra sidan att vi fick se ganska mycket av alla platser och städer vi besökte.

DSC01716.jpg

Att uppskatta hur långt det skulle ta att ta sig från A till B var inte helt enkelt. Google sa 2 h och när vi började köra blev det direkt 2,15 och så 2,30. Faktum är att nästan alla sträckor vi körde tog dubbelt så lång tid för oss. Detta trots att vi hittade gasen och ibland kom upp i otroliga hastigheter som 100 km/h på motorväg. Dessa hastigheter i Sunday känns som 160 km/h, på cykel. Men i kartapparna var vi trots detta alltid för långsamma.

”Camper cooking”

De gånger vi åt på restaurang går att räkna på en hand. Vi lagade så gott som alla middagar i bussen. Kylskåpet gjorde de möjligt att ha både kött och annat med oss trots att det stundom var riktigt varmt. Vi grillande så ofta det fanns möjlighet. Grillplatser var nästan omöjligt att hitta. Alla hade egna grillar med sig. Vi körde på engångsgrillar och öppen eld när det passade.

Menyn var ofta rätt enformig. Till frukost blev det kaffe, kex och frosen youghurt (vårt kylskåp är rätt effektivt). Till middag var det nästan alltid någon form av wrap med typiska ingredienser från landet. Och så massor av billigt bubbel och litervis med vatten. Spontaniteten eller brist planering gjorde även att vi fick prova kaffe på kolsyrat vatten, även smaksatt. Nödprovianten stavas tortillabröd med Nutella, numera döpt till ”en Sunday”. Vilket alltid fanns att tillgå i brist på annat.

Värsta lukten jag upplevt i bussen kom kanske lite otippat från en vattenmelon. Visst hade den varit i bussen några dagar, men att den kunde bli dålig på en sådan nivå. Usch, usch. Stanken förföljde mig genom minst två städer.

Att (över)leva på 4 kvadrat

Sunday är så oerhört smart planerad invändigt. Alla saker har minst två funktioner och allt är genomtänkt in i minsta detalj. Trots detta är Sunday bara 4 kvadrat invändigt och för två personer är det minimalt med utrymme.

DSC01839.jpg

Bädda och sova gick över förväntan. Sängen är tillräckligt bred för två om man håller sig på sin kant. Kompakt living gjordes sig främst påmint när Per bestämde sig för att sova på min sida, tillsammans med mig, det resulterade i att jag stundom sov i stuvfacket. Även matlagning var förhållandevis enkelt. Under regnperioden tvingades vi styra hela middagar i bussen.

Att ha en vattentank var räddningen för de nätter vi spenderade på ställplatser eller fricamping utan tillgång på vatten. Även om det bara är 15 liter räckte det till att diska och kanske även lite tandborstning. Efter det gällde kolsyrat vatten, vilket jag både borstade tänderna i och tvättade ansiktet med i nödställda situationer.

Campinginredningen funkade över förväntan. Men några småjusteringar kommer det bli till nästa roadtripp. Det är lite jobbigt att madrasserna glider isär när man sover. Mobilladdning i instrumentpanelen är även på önskelistan. Att gå i bussen under pågående färd är både svårt och farligt. Sedan att gasolkranen sitter under sängen och att den morgonpigga får invänta den morgontrötta innan det blir kaffe svetsar väl bara samman par ännu mer? Eller?

Andra folkabussar

Ibland mötte vid dem på vägen, på campingar och ibland dragna på ett släp efter en annan bil. Men de fanns där överallt, folkabussarna. Vanligast är ju de lite nyare, men under vår tripp såg vi minst 15 T2:or. På motorvägen var de omöjliga att missa. De såg ut som små lysmaskar, alltid i högerfilen och glatt blinkade med helljuset när vi passerade. Däremot såg vi ingen folkabuss som var så långt hemifrån som Sunday. De folkabussar vi såg på nära håll var registrerade och hemmahörande där roadtripen pågick.

Magiska Sunday

Från första början har jag känt att Sunday har en själ. Och att man måste förtjäna hennes samarbetsvilja. Jag vet inte vad som gjorde att Sunday rullade genom sex länder, över 600 mil, över berg och längs Medelhavet utan ett enda problem. Första veckan hade jag hjärtat i halsgropen när nyckeln vreds om på mornarna, men det var aldrig något problem. Sunday hoppade igång, luffade på och i takt med detta växte förtroendet för denna smått otroliga folkabuss.

DSC02254.jpg

HIMMELSBLÅ

"Sunday the bus" har haft en liten vintervila. Men bakom kulisserna har arbetet fortsatt. Under vintern har Sunday fått en helt ny utsida i himmelsblått. Var vi tvungna? Egentligen inte. Sunday hade inte mycket rost. Det var lite bubbligt runt dörrhandtagen och framlyktorna. Men inget allvarligt, med tanke på hennes ålder. Däremot hade vi skrapat till henne lite på ena dörrsidan och när det skulle lagas och lackas så blev det hela bussen.

sunday_lack-av-kofångare.jpg
sunday_pågående-lackning.jpg
sunday_lackning.jpg
sunday_nylackad.jpg

RESEBLOGGEN SOM BLEV EN REPARATIONSBLOGG

September månad var planerad att bli en riktig VW-semester. Istället kom det att bli en månad där motorfel, elfel och trasiga reservdelar avlöste varann. Vi laddade om för att komma iväg tre gånger, sedan gav vi upp. Så, till bloggens kärna, reparationer, så här ligger det till.

Efter bakslaget med första växellådan gjorde vi ett nytt försök med en annan växellåda. Även den från Flugenäs (ett ställe i Smålands skogar där varken GPS eller mobil fungerar). Nya växellådan var en fullträff och avger inget skrammel eller andra luriga missljud. Men. Så är det två saker som återstår. Vi jagar en startmotor (gamla passade inte) och så måste vi justera växlarna med nya lådan. Den nya växellådan är lite längre och därför räcker det inte med justera växlarna som vanligt via växelspaken. Inget ska ju vara enkelt.

Sundaythebus_vaxellada.jpg

Innan jag åkte hem till Stockholm flyttade vi folkabussen från garaget där vi gjorde växelbytet till mina föräldrar. Ingen startmotor innebar putthjälp. Sedan körde jag på trean och höll tummarna att hon skulle klara uppförsbackarna på den växeln. Det gick nämligen inte att lägga i någon annan växel. Och motorstopp hade blivit ganska jobbigt. 

Vi klarade uppförsbackarna. Och jag måste erkänna att folkabussen gick bättre än på länge med nya växellådan. Körde 80 km/h på trean. Det hade aldrig gått tidigare. Där var man tvungen att lägga i fyran när man passerat 50 km/h, iallafall om man ville kunna prata.

Även om jag känner mig lite snuvad på semestern har jag inte gett upp VW-livet. Vi har fått all tänkbar hjälp i Småland för att fixa elfel och motorproblem. Utan pappa och Söderman hade vi väl typ öppnat motorluckan och sagt - ja happ - och sedan stängt den igen. Alternativt fortfarande rotat bland alla sladdar under instrumentpanelen på Mössebergs camping...

UPDATE FRÅN VW-SEMESTERN

Vi är fortfarande i Småland. Och vi är sena till vår semestertripp söderut. Men vi är vid gott mod och vi har inte gett upp. Reservdelarna kom igår och Sunday har nu fullt fungerande hel- och halvljus. Det var ljusreläet som spökade. När vi fick reläet på plats hoppade även bromsljuset igång. Detta är enormt goda nyheter. Men, för det finns alltid ett men med dessa bilar, nu har vi ett missljud i motorn. Och det måste fixas också innan vi kan starta semestern på nytt. Någonstans hade jag räknat med problem längs vägen. Men kanske ändå hoppats på att de skulle vara mindre och mer lättlösta.

sunday_nytt_rela.jpg

LJUSRELÄ, SLADDAR, RESERVDELAR, SKROT- OCH VERKSTADSBESÖK

När jag skriver detta har semestern tagit en liten paus. Jag tillbaka i Småland. Och sedan i torsdags eftermiddag har jag kört ca 40 mil. Allt började bra. Pappa och jag hade jobbat sedan i tisdags med att få ordning på de få saker som återstod i folkabussen; billarm, trasig fjäder i förarstolen och så lite packning på det... Sedan åkte jag mot Tidaholm på torsdags eftermiddagen. Allt kändes bra, Sunday gick kanon. Visst vart det mörkt, ganska kallt och lite jobbigt den sista milen, men jag kände mig nöjd. Det var då det hände. Jag hade precis kommit in i Tidaholm när det inte längre gick att slå på helljus. Jag upplevde att det blev becksvart. När jag stannande för att gå ut och kolla funkade inte halvljus heller. Känslan var naturligtvis inte bra. Vad hade hänt, hade jag kommit åt något? Pratade med pappa som först misstänkte att en säkring hade gått sedan något fel i ljusrelät.

Vi bestämde dock att det var morgondagens samvete, klockan var över 23.00 och jag var genomfrusen och trött. Nästa dag kändes allt lättare. Jag tänkte att detta löser sig troligen. Även att det inte var en säkring, vilket kanske hade varit den enkla lösningen. Vi fick kontakt med en verkstad och åkte dit. En kille kollade, misstänkte att felet satt i ett relä som satt ganska långt ner (inte ljusrelät). Vi åkte till Hugos bildelar i Tidaholm. Handlade och bytte. Absolut inget hände.

folkabuss_tidahom.jpg

Vi körde mot Falköping. Besökte ytterligare en verkstad. Där fick vi ett annat besked och blev hänvisade till en skrot i närheten för att leta efter en ljusknapp. När vi kom till skroten trodde de att vi skulle lämna in folkabussen. Vilken chock! Jag parkerade henne på andra sidan vägen, långt bort från infarten. På skroten fick vi lite verktyg och blev sedan guidade till folkabussvraken. Längst ner. Ja, ni ska passera grinden där det står tillträde förbjudet sa killen i kassan. Där stod de på rad. Sorgligt nog totalslaktade, det var inte mycket som återstod, varken invändigt eller utvändigt. Vi fick tag i det vi sökte, en ljusknapp och ett relä. Men osäkerheten fanns där. Vi var tveksamma om det skulle passa eller om det ens var helt.

Utan lyse slog vi läger för natten, på Mössebergs Camping. Vi hade en enastående utsikt över staden. Men den utsikten jag såg var sladdar, sladdar och mera sladdar. Jag låg emellan stolarna på rygg, med en lampa i handen och en brandsläckare i ryggen. Och just det, en växelspak i huvudet och pappa på mobilen. Det var rätt tungt. Just i den stunden var Sunday billig. Jag gjorde ingen succé där på golvet. En kortslutning uppstod och sedan rök det från ljusknappen. Jag insåg mina begränsningar och vi stängde amatörverkstan för natten.

Vinglaset var behövligt och inlägget på Instagram troligen rätt tragiskt. Som inte detta var nog regnade det. Ja, det bokstavligen öste ner. Vi kröp ner vid 22-tiden. Jag somna 02. Hade en del funderingar på den kommande semestertrippen. Saker klarnade under natten och morgonen därpå insåg jag att det bästa var att vända hem igen. Hem till Småland och experthjälp. Andra bilister verkade ha överseende med att vi körde utan lyse. Resan tog 4 h och känslan att Sunday ville hem var alltför övertygande.

Eftermiddagen har spenderats i garaget. Felsöka, flytta kablar, felsöka, felsöka... Pappas bästa gissning nu är ljusrelät, vilket vi ska testa imorgon. Måste bara få tag i ett relä att testa med. Men det blir morgondagens bestyr. Vi har iallafall fått lite tips på vart man kan handla ett.

En sak som varit omöjlig att missa under dagen är att ingen har velat ha betalt. Ingen verkstad som hjälpt oss, inte på skroten; varken för reservdelar eller skruvande. Sedan bodde vi gratis på campingen också (tom godiset igår verkade ingå...). Kan man tanka och äta gratis också om man kommer i en folkabuss? Tror inte det, men kanske värt att prova.

ETT FIKABORD

Vårt senaste inredningsbygge i Sunday är ett utfällbart bord mellan stolarna, ett fikabord som jag väljer att kalla det.

Fikabord_sunday_folkabuss_2.jpg

Pappa och jag började planera och skissa på det för ca 1 månad sedan. Vi bygger alltid i kartong först. Perfekt att kunna testa storlek, hur det ska sitta, att det funkar med övrig inredning t.ex. att man kan öppna lådorna mittemot. Kartong är bra och billigt. Vi är från Småland.

folkabuss_bord_framsate_ihopfallt.jpg
folkabuss_bord_framsate_framfallt.jpg
folkabuss_bord_framsate_1.jpg

Det är sedan det magiska händer (vilket inträffar ganska ofta). Rätt som det är rasar det in ett gäng bilder i mobilen. Då är bordet klart. Just den här gången även testmonterat i folkabussen.

Fikabord_sunday_folkabuss_5.jpg
Fikabord_sunday_folkabuss_11.jpg
Fikabord_sunday_folkabuss_13.jpg

Vi hade funderat fram och tillbaka hur vi skulle lösa kaffekopphållare och för vilken typ av mugg, vilken storlek.... Frågorna var många. Fika och kaffe är viktiga saker. Resultatet blev så här, anpassat för kaffekopparna i bussen (smart). Löstagbart är det också (ännu bättre).

Fikabord_sunday_folkabuss_1.jpg

Vi har använt samma stativ som vi använde till sidobordet (det som man kan fälla upp utanför bussen), det kommer från Rakego och är ett teleskopiskt aluminumstöd. Nu återstår bets, puts, lackning och montering. Det är mycket pyssel med inredning. Själv hoppas jag på magi snart igen.

BUSSFEST 2015

Bussfest_2015_28.jpg

I helgen var det bussfestpremiär för oss och Sunday. För min del började resan i Stockholm på torsdagskvällen. Jag ville vara på plats i Småland för att vi skulle kunna starta i tid på fredagen. Jag reste med min pappa, en sann nyckelperson i det här projektet. Det var lite pirrigt, mycket tankar... Hur skulle det gå med bussen... Skulle den gå hela vägen till Båstad? Pappa och jag på tu man hand en hel helg. En naiv, en erfaren, en strukturerad och en spontan...

Bussfest_2015_2.jpg

Efter att vi packat var det dags att ge sig iväg. Siktet var inställt på Båstad. En resa på ca 30 mil och en topphastighet på 85 km/h. Förtroendet för Sunday växte i takt med att vi betade av mil för mil. Sunday rullade; inga konstiga ljud, inga obehagliga överraskningar. I Alvesta stannade vi för att storhandla mat. Det blev två stora kassar. Vi stuvade och förundrades båda två över att varorna fick plats. Vi konstaterade; det funkar, det blir bra och jädrar vad mycket som får plats. Vi hann snacka mycket, det finns ingen radio...

När vi nådde Båstad var ca 140 bussar redan på plats. Vi checkade in och tog sikte på en bra plats bredvid vid vägen. Vår närmsta granne var en likadan buss; samma typ, samma färg.

Bussfest_2015_16.jpg

På plats började vi installera oss. Öppna sidodörren. Ställa ut stolarna. Vad kommer folk att tycka? Är hon fin? För mycket båt? Pappa, hur funkar gasolen? Jag vill ha kaffe! 

Bemötande vi fick var över all förväntan. Campinginredningen gick hem. Smart, fint, funktionellt och innovativt. Med största ödmjukhet verkade Sunday falla många i smaken. Jag kan ju inte ta åt mig så mycket av äran för det arbetet. Jag kan mest konstatera att jag är lyckligt lottad med en fantastik pappa som byggt allt detta åt mig. Och som dessutom blivit rejält folkabuss-biten under tiden (vilket bådar gott inför framtida arbete på detta evighetsprojekt).

Volkswagen Sverige var på plats i Båstad. Vet inte om det var för att vi stod lättillgängligt (bredvid vägen), men de ville ha med Sunday på en fotografering, att represtera T2. Visst sa ja, inga problem att flytta (utan egentligen tänka på vad det innebar). Fullt av bussar, ganska trångt, mycket folk allt toppat med rådande växelproblem... Vi skulle stå på rad, efter ålder, vilket innebar att jag fick backa in bredvid bussfestens kanske finaste buss. Utanför hörde jag instruktionerna - räta upp bussen nu och sväng intill, närmare, närmare.... (Ja, visst tänkte jag. Jag ska alltså köra ännu närmare lyxbussen...) Efter lite trixande och stöttning från folk utanför var vi plats. Allihop. Så här blev uppställningen; T1 till T5. Och framför alla gamla trotjänare stod nya T6:an.

Bussfest_2015_49.jpg
Bussfest_2015_55.jpg

Bussvänner ni har varit fantastiska. Jag behöver inte säga några namn eller bussmodeller.... Men tack för påminnelse om ljuset, grillningen av köttet, skydd från regnet, alla tips och trix, bra hemsidor och fina ord om Sunday. Och för att ni följer oss i vårt arbete. Det tillhör ju inte vanligheterna att man ser en folkabuss överhuvudtaget. Så att se över 200 vid ett och samma tillfälle var mäktigt. Jag har över 100 bilder i mobilen på olika bussar, i olika vinklar och miljöer. Alla med sin egna charm, stil och lösningar. Här är några godbitar.

Bussfest_2015_18.jpg
Bussfest_2015_44.jpg

Bussfesten avslutades med en crusie till stranden. Vilken sötchock. Över hundra bussar på rad med blicken mot havet.

Bussfest_2015_10.jpg
Bussfest_2015_39.jpg

Sedan splittrades över 200 bussar. Vi passerade en vit Splitbuss på en rastplats längs vägen och träffade ett par med en T3:a när vi åt mat. Sedan var folkabussarna borta, precis som vanligt. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det varit en toppenhelg. Bland det roligaste på 10 år enligt min pappa. Sunday har rullat på fint. Inget motorstrul. Vatten, gasol och kylbox har funkat precis så bra som jag hoppats på. Kylboxen var nästan lite för effektiv, om man inte gillar frusen potatissallad.

Det var med blandade känslor jag satt mig i min lilla Peugeot för återresa till Stockholm på måndagsmorgonen. Visst var det skönt med radio, att kunna växla ner när man kom till en rondell... Men charmen var borta. Jag saknade utsikten, den stora ratten, att behöva fälla tillbaka blinkers och den där extra skjutsen som en rejäl långtradare ger vid omkörning.

Bussfest_2015_14.jpg

DET SITTER I DETALJERNA

Iallafall om du frågar mig. Det kan handla om små utseendemässiga finesser eller fiffiga funktioner. Allra helst ska det vara både design och funktion. Så vi har finslipat lite i folkabussen. Och jag har varit på Theofils beslag, igen. Stativ, lådskenor, infällda gångjärn, svindyra beslag och kullerförsänkta mässingsskruvar med spår.... Jag börjar bli ett känt ansikte där. Dessutom köper jag nästan alltid samma saker...

Vår garderob med jalusiluckan har fått beslag istället för list. Det vart både snyggare och lättare att öppna. Dessutom ser det enhetligt ut mot pentryt som har likadana beslag.

folkabuss_handtag_garderob.jpg

Vi har även satt en liten spärr på sidobordet. Bordet åkte ut när man öppnade sidodörren. Men det värsta var att dörrsidan slickade bordet när man stängde och man oroade sig jämt för tråkiga märken. Det är sånt som man upptäcker först när man börjar använda allt. Små irritationsmoment som kan lösas relativt snabbt och enkelt.

folkabuss_bordstopp.jpg

Vi har även satt nya täcksidor i mahogny på bak- och sidodörr. Det satt ett grönt tyg där innan och det är inget som jag saknar.

folkabuss_montering_tacksida.jpg
folkabuss_tacksida.jpg

SUNDAY PÅ VETERANBILSUTSTÄLLNING

Veteranbilsutställning i småländska Locknevi är lika charmigt och lantligt som det låter. Iallafall om jag ska tro mina föräldrar som putsade upp Sunday och körde dit i lördags. Bland 120 andra fina fordon knep vår lilla folkabuss en reservplats. Sunday var den enda folkabussen på plats och fick uppmärksamhet därefter. Många var nyfikna och jag kan tänka mig att pappa bäddade, visade sidoborden och alla andra smarta finesser mer än en gång.

Bilutstallning_locknevi_sunday.jpg

Till skillnad från många andra bilar är det ju inredningen som står i fokus i Sunday. Vi har ju faktiskt inte gjort något alls med utsidan (bortsett från lite puts och polering). Många andra bilar var tydligen otroligt fina utvändigt med originaldetaljer och motorer som "spann som katter". Där, när det kommer till motorljud, har vi inte en chans.

Bilutstallning_locknevi.jpg

Som alltid på den här typen av träffar knyts kontakter och nu vet jag med säkerhet att det finns minst tio folkabussar i Vimmerby-området. Nästa gång ska jag med och jaga kontakter, reservdelar och bussvänner.

Bilutstallning_locknevi_folk.jpg

ATT YTBEHANDLA ÄR INGEN KONST…

… när man vet hur man gör och har rätt produkter. Jag ska därför kort sammanfatta hur vi har gjort i Sunday, vilka produkter vi har använt och vad man ska tänka på. Vi har även fått ganska mycket frågor om just ytbehandling, så jag hoppas att detta inlägg ska ge svar på flesta frågor.

Vi ska alltså gå från obehandlad snickeridetalj...

folkabuss_modul_2.jpg

... till färdiglackad (och här även monterad).

Montering-av-inredning_folkabuss_17.jpg

Vi har valt att jobba med produkter från ett företag som heter International. Pappa har jobbat med deras produkter tidigare när han byggt och ytbehandlat båtinredningar. Och det är ju inte mycket som skiljer en båtinredning från en husbilsinredning. Det man vill uppnå är ju i princip samma sak; man ska skydda träet, det ska vara slittåligt och sist men inte minst vackert att se på.

Putsa, putsa, putsa…

Precis som med det mesta sätter grundarbetet nivån på slutresultatet. Därför är det otroligt viktigt att putsa ordentligt. Alla märken och repor ska bort om slutresultat ska bli perfekt. Börja med lite grövre papper och gå sedan nedåt stegvis. Om du byggt i plywood tänk på att faneret är väldigt tunt. Det är lätt att slipa igenom. Avsluta med att dammsuga bort allt damm.

inredning_betsning-4.jpg

Betsa

Har man precis som vi byggt i mahogny blir nästa steg betsning. Att betsa eller inte råder det delade meningar om; vissa anser att man inte ska betsa andra tycker att det lyfter fram det finaste i träet. Vi anser att bets ger mahognyn en finare, mörkare och jämnare ton. Därför har vi betsat samtliga inredningsdelar till folkabussen.

Vi rekommenderar att man lägger på bets med en trasa. Stryk på bets och torka sedan av överflödigt med en torr trasa. Då blir det jämnt och fint. Vi har blandat lite Förtunning nr 9 i betsen för att det ska bli lättare att stryka ut.

Man kan behandla med bets flera gånger för att uppnå den nyans man vill ha på sin inredning. Vårt råd här är att testa på en provbit innan man ger sig på inredningen. Betsa provbiten och lägg sedan även några lager lack. Det är först med lack som man får den slutgiltiga nyansen i träet. Kom ihåg att öppna fönster, ta på plasthandskar och bär kolfiltermask. Tänk även på att bets är brandfarligt, använda trasor kan självantända om det kommer i kontakt med damm och spån. Lägg därför alltid trasor som används till betsning i ett spann med vatten.

Vi använder International Mahognybets

inredning_betsning-3.jpg
inredning_betsning-7.jpg

Grundlack och putsning

Då har det blivit dags för lack. Lacken går att spruta eller lägga med pensel. Vi har gjort både och lite beroende på. Vi har lackat utomhus och det har funkat bra. Försök hitta en plats där det är någorlunda vindstilla och så är det bäst om det är lite varmare ute. De lackade bitarna mår bäst av att få torka inomhus.

Om du sprutar späd med lite Förtunning nr 3 (10 %). Lacka sedan två gånger innan du börjar putsa. Det måste byggas upp ett lager lack, innan man kan börja putsa. Putsa sedan lätt med lackslippapper. Fortsätt sedan bygga upp med lacklager. Lacka två gånger innan du putsar igen. Läs om torktider på burken, det är beroende på temperatur. Men ett par dagar bör det få torka mellan lack och putsning.

Vill du att slutresultatet ska vara helt porfyllt måste inredningen lackas minst sex gånger. Detta är en smaksak och inget måste. Använd alltid kolfiltermask och plasthandskar. Och precis som med bets ska eventuella trasor som används läggas i ett spann med vatten när man är klar för dagen.

Vi använder International Compass fernissa

sunday_lackning-av-inredning_2.jpg
sunday_lackning-av-inredning_1.jpg

Torktid

När du är klar med grundlacken ska inredningen torka. För att vara helt säker på att lacken härdat ska den torka i 14 dagar. Har du en VW-buss är jag säker på att det finns andra saker att pilla med medans du väntar. Pappa byggde ett sideboard, bara så där...

folkabuss_sideboard_9.jpg

Putsa och torka med klibbduk

Sista putsningen är viktig. Allt ska putsas noga samtidigt som man måste akta sig för att inte putsa igenom. Det svårast med kanter/profiler och där har vi har använt slipduk. Är din yta porfylld ska ytan vara helt jämn och det ska inte synas några porer i träet. Avsluta med att dammsuga bort damm och torka sedan av med klibbduk.

folkabussinredning_putsa_1.jpg
folkabussinredning_putsa_4.jpg
folkabuss_lackning_5.jpg

Sista lackningen

Sista lacklagret har vi lagt med Satin fernissa från International. En lack som ger ett halvmatt resultat. Vi har lackat utomhus även denna gång. Precis som tidigare är de bästa förutsättningarna vackert väder och vindstilla. Planera vart du ska lägga eller hänga de färdiglackade bitarna innan du börjar. Vi ställde upp bockar med tunna ribbor att lägga på.

Sedan när man lackar underlättar det att vara två; en sprutar och en som bär ut och in. Ni kan ju gissa vilken uppgift som var min i vårt projekt... Nylackade bitar ska alltid torkas inomhus. Detta så att man inte får damm eller nyfikna småkryp i lacken.

Sist lacklagret läggs bara på de ytor som kommer synas utåt. Vi lackar alltså inte i skåp/lådor eller på undersidor/baksidor. Maskera de ytor som inte ska lackas, så att det inte blir lackstoft på dem. Vi nöjde oss med ett lager med Satin fernissa. Men här kan man lägga flera lager om man skulle vilja. Då slipar man bara lätt emellan och så lackar man igen.

Vårt råd är att inte stressa med lacken. Blir det inte bra, låt inredningen torka, putsa lätt och lacka igen. En inredning ska sitta på plats länge och det viktigt att man är riktigt nöjd innan man monterar.

Det bästa med satin fernissan enligt min pappa är att den är så förlåtande. Slutresultat blir ofta väldigt bra, även om det runnit lite på något ställe, brukar det inte synas efter det sista lacklagret. Detta gör att även om man inte är proffs och har all tänkbar utrustning för detta kan man uppnå väldigt fina resultat. Eller som pappa förklarade det "att lacka är ofta en aha upplevelse, det först då som man får betalt för att slit..."

Använd alltid kolfiltermask och plasthandskar. Och precis som med övriga produkter ska eventuella trasor som används läggas i ett spann med vatten när man är klar.

Vi använder International Satin fernissa

folkabuss_lackning_7.jpg
folkabuss_lackning_10.jpg
folkabuss_lackning_3.jpg
folkabuss_lackning_8.jpg

Torka

Stressa inte med att montera. Låt lacken torka ordentligt innan du börjar jobba med inredningen. Tre till fyra dagar är lagom.

Färdigt resultat

Så här blev vår inredning till Sunday. Lådorna till pentrymodulen är ju nästan glänsande.

Montering-av-inredning_folkabuss_12.jpg
Montering-av-inredning_folkabuss_10.jpg

Besök gärna Internationals hemsida för mer tips och inspiration.

INREDNINGEN FLYTTAR IN

Att svänga in på infarten hos mina föräldrar i helgen var trevligt. Såg folkabussen från vägen, vilket kändes välkomnande. Jag hade pratat med pappa på vägen ner och han sa att det fanns en överraskning i folkabussen och att jag skulle ringa honom när jag kollat. Jag trodde att han kanske köpt mig någon rolig inredningspryl i retrostil, jag har sneglat på en radio som skulle passa fint....(men som är rätt dyr).

Överraskningen var över förväntan. Inredningen var monterad. Nu återstår förvisso lite finlir och finess med inredningen; rätt skruvar ska på plats, allt ska passas in och det ska monteras hyllor och avdelare i skåp och lådor. Men för mina ögon är det finare än jag kunnat hoppas på. När jag tänker på hur folkabussen såg ut när jag hämtade den är ju förvandlingen total och jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle få så här mycket hjälp. Till och med för mig är det svårt att förstå hur otroligt mycket jobb, tankearbete och engagemang det ligger bakom resultat. Och då har jag följt arbetet på ganska nära håll. Jag tror utan att överdriva att pappa har varit lika mycket i folkabussen som i huset senaste halvåret, iallafall i tanken.

Montering-av-inredning_folkabuss_10.jpg

Men det bästa med inredningen är nog ändå funktionen. Att allt är så genomtänkt och smart, in i minsta detalj. Att kunna lösa så många funktioner på så liten yta gör iallafall mig rätt imponerad. Laga mat, fika, sova är swoop swoop i Sunday.  

Montering-av-inredning_folkabuss_4.jpg
Montering-av-inredning_folkabuss_5.jpg
Montering-av-inredning_folkabuss_9.jpg
Montering-av-inredning_folkabuss_14.jpg
folkabuss_kaffekopp-hallare.jpg
folkabuss_inredning_besticklada.jpg
Montering-av-inredning_folkabuss_18.jpg
Montering-av-inredning_folkabuss_3.jpg
folkabuss_soffa-med-dynor_7.jpg
folkabuss_soffa-med-dynor_9.jpg
folkabuss_soffa-med-dynor_5.jpg

Som om inte inredningen skulle vara nog som överraskning.... Sunday hade även fått en rejäl vaxning och polering. Jag var lite för imponerad av inredningen för att lägga märke till det på kvällen, men dagen därpå i solen såg man tydligt skillnaden. Från att ha varit ganska matt, är folkabussen nu skinande blank. 

Montering-av-inredning_folkabuss_21.jpg

Jag firade nya inredningen med en åktur till farmor i Lövstad och provdukade med kaffe på sidobordet. Folkabussen gick bra trots att arbete med motorn återstår. Men det som kanske var den största skillnaden sedan jag sist körde den var motorljudet. Det märks att pappa isolerat invändigt och att inredningen är på plats. Den är inte alls lika mycket motorljud invändigt som tidigare. För de stackare som står utanför är det nog dessvärre lika illa som innan. Ingen missar att vi startar och kommer åkande om man säger så. Eller var det den polerade utsidan som fick folk att vända sig om tro...?

Normalt beteende hade nog varit att slå sig lite till ro och vila efter en intensiv inredningsperiod. Men team Sunday gör precis tvärtom. Pappa planerar redan ett nytt bord som ska fällas in mellan stolarna. Jag jagar delar som takräcke, fälgar, navkapslar och ögonlock. Parallellt pågår installation av el, vatten och gasol... Det är mycket med de här VW-bussarna. Och jag börjar misstänka att de aldrig blir riktigt klara heller (som en riktig entusiast ödmjukt beskrev det)...

Montering-av-inredning_folkabuss_13.jpg

ETT SMART SIDEBOARD

Litet, smart och utrymmessnålt är vårt senaste tillskott i folkabussen. Det utfällbara bordet som jag menar har förvisso funnits med i planeringen en tid, men blivit mer och mer klart under senaste veckan.

Så här såg det ut när bordet testmonterades i folkabussen. Det ska alltså sitta på garderoben bakom passagerarstolen och sedan kunna fällas upp när dörren är öppen. Kan tänka mig att det blir ett bra avställningsbord när man fikar eller grillar.  

folkabuss_sideboard_10.jpg
folkabuss_sideboard_8.jpg
folkabuss_sideboard_9.jpg

Nu har bordet fått lite mer finess. Den vita laminatskivan har fått kantlister i mahogny. Det har även monterats beslag och stativ. De infällda gångjärnen kommer från Theofils Beslag och stativet som vi använt kommer från Rakego (ett teleskopiskt aluminumstöd).

folkabuss_sideboard_5.jpg
folkabuss_sideboard_4.jpg
folkabuss_sideboard_7.jpg
folkabuss_sideboard_6.jpg
folkabuss_sideboard_3.jpg
folkabuss_sideboard_2.jpg
folkabuss_sideboard_1.jpg

Vi verkar dock inte varit först med den här idén. Ett sideboard som man likt vårt fäller upp utanför bussen verkar vara ett beprövat koncept. Har sett det på många bussar när jag tittat runt.

folkabuss_sideboard_inspiration.jpg
folkabuss_sideboard_inspiration_1.jpg

ATT KÖPA FOLKABUSS

VW_Bus_OnTour_8.jpg

När jag började leta folkabuss trodde i alla fall jag att det skulle finnas massor att välja mellan. Ska jag vara ärlig trodde jag att man kunde köpa en folkabuss för en billig peng och att de fanns lite överallt. Övergivna och bortglömda. Verkligheten visade sig vara den motsatta. Från början verkade det helt kört att få tag i en folkabuss, överhuvudtaget. Det gjorde mig om möjligt ännu mer sugen. Och så började letandet.

VW_Bus_OnTour_7.jpg

Jag började på Blocket och det kom ut ungefär en folkabuss i månaden. Det var minst sagt huggsexa om dessa, oavsett skick. Jag menar till och med en före detta folkabuss-ambulans försvann rekordsnabbt. Jag började leta utomlands och spenderade timmar på tyska och amerikanska bilsajter. Där fanns det folkabussar, men det var svårt att bedöma skick och vad det skulle kosta att frakta dem till Sverige. Och särskilt billigt var det inte heller om man ville ha en folkabuss som både hade charm och var i hyfsat skick.

VW_Bus_OnTour_3.jpg

Jag började dra alla folkabuss-trådar som fanns inom räckhåll... Vi ringde en avlägsen vän till min pappa som vi visste hade haft en folkabuss. När vi efter mycket om och men fick tag på honom visade det sig att han hade sålt den. Jag deppade och kollade i hemlighet upp en gammal folkbuss som stått på vår parkering hela våren och sommaren. Övergiven? Nej då. En dag var den bara borta. Och sedan dess har jag inte sett den mer.

VW_Bus_OnTour_6.jpg

Sedan dök hon upp. Hon var helt perfekt, inom köravstånd från Stockholm och till rimligt pris. Jag hade köpt folkabussen innan jag ens hade sett den på riktigt. Och fler med mig, säljaren hade blivit helt nerringd. Och i samma veva började budgivningen och utgångspriset justerades något. Minns känslan. När man äntligen hittat något som man vill ha och letat länge efter. Lite att jämföra med att köpa lägenhet, man pendlar mellan hopp och förtvivlan. Som tur var hände detta bara två gånger, för det var ju inte många bussar som kom ut. Och jag förvaltade mina chanser att få köpa dem rätt bra. Jag menar vem kan motstå en förhållandevis ung småländska med stora folkabuss-planer...

VW_Bus_OnTour_4.jpg

En charmig del av letandet och ringandet på annonser var de som skulle sälja sina folkabussar. Fantastiska personer. Jag kunde få kommentarer som:

- Jag vill egentligen inte sälja bussen, men min fru hatar den.

- Ska ni resa med den? Långresa, vad mysigt. Det har jag också alltid velat göra.

- Jag har aldrig sett en folkabuss som är så fin under (nästan rostfri).

Bilden som låg på Blocket när jag köpte Sunday. Minns att jag var så imponerad över lacken, jag menar, den ser ju helt perfekt ut på bilden. Spegelblank. När jag frågade säljaren om detta fick jag till svar:

- Ja, men den är inte riktigt så blank som på bilden. Det hade precis regnat och var fint ljus ute när bilden togs...

Efter det samtalet hoppade jg in i bilen och tog sikte på Norrköping och folkbussen. Och på den vägen är det.

FRÅN BÅTBYGGARE TILL BUSSBYGGARE

Det finns en ganska ojämn arbetsfördelning i det här folkabussprojektet. Och en fantastisk person som gjort hela det här projektet till verklighet. Det är min pappa. En båtbyggare med känsla för såväl design som kluriga och funktionella lösningar. Det är alltså från hans hemmasnickeri i Småland som Sunday växer fram. Och som jag förstått det tar detta mycket av hans tid just nu och har satt andra hemmasnickeri-projekt som nytt kök och brygga på väntelistan.

sunday_inredning_6.jpg
folkabuss_matbord_4.jpg
pentry_folkabuss_6.jpg
pentry_folkabuss_4.jpg

Visst är jag engagerad i folkabussprojektet, mer än jag någonsin trodde var möjligt. Mode-, inredningssajter och ja till och med Google Earth har ersatts av webbplatser och forum för folkabuss-intresserade. Men trots detta sträcker sig min kompetens i detta projekt till att googla tips, leta tillbehör, uppdatera bloggen och vara behjälplig med enklare snickerier (när jag är på plats i Småland). Övrig tid agerar jag bollplank och tycker till om allt från lösningsförslag till inköp av material. Pappa och jag har våra dagliga avstämningar på mobilen; en på morgonen och en kvällssammanfattning. Där diskuterar vi lösningar, problem, konsekvenser, ja det mesta som hör ett inredningsarbete till. Det kan röra sig om stora frågor som gasol eller inte, till mindre saker som om vi ska ha en fruktskål som är platsbyggd på en sidohylla...

Folkabuss_lister_2.jpg
Folkabuss_lister_9.jpg

I takt med att inredningen växt fram har även tycke för folkabussen uppstått. Det slog mig när jag för någon vecka sedan fick kommentaren från min pappa: 

- Marie, bussen blir mer och mer min.

Men, man vore ju dum om man tackar nej till en händig delägare.

Snickar´n in action.

sunday_snickeri_1.jpg

THE GINGERBREAD BUS

I helgen var det pepparkaksbak hemma hos oss. Vi kompletterade lite vanliga pepparkakor med en folkabuss, vad annars. Jag hittade en mall på VW Camper Cookbooks hemsida som vi utgick från. Superenkelt, bara att skriva ut och klippa ut. Det var det enkla. Sedan började julstöket på allvar...

Att göra byggstenarna i pepparkaksdeg var allt annat än enkelt och resultatet högst skiftande. Vissa bitar var tjocka, andra sneda alltsammans toppat med lite ojämn jäsning bäddade för ett spännande bussbygge. Jag tänkte charm, men funderade tyst för mig själv hur jag skulle hantera om jag inte lyckades sätta ihop bussen överhuvudtaget.

gingerbread_bus_2.jpg

Det blev en buss. Men det blev inget campingtak, de bitarna hamnade i kakburken istället. För att kunna hantera diverse skönhetsfel hade jag och Albin laddat upp med massor av kristyr och godis.

Så här blev det! Ladda ner mallen för folkabussen här och utmana oss.

gingerbread_bus_1.jpg

PREMIÄRTUREN - NORRKÖPING TILL RÖSTORP

Jag har inte berättat om när vi, eller rättare sagt jag, körde hem folkabussen till Småland. Det var ett miniäventyr som förtjänar att återberättas. Här kommer en liten återblick. 

Efter att jag köpt folkbussen fick den stå kvar några veckor i Norrköping. Men 5 september var det slutligen dags för hemtransport till Småland. Jag hade semester från jobbet och mina föräldrar kom upp från Småland för att hjälpa mig. Pappa hade inga höga förväntningar på mitt bussköp, utan tog med sig bogserlinan.

hamtning_folkabuss3jpg.jpg

Väl framme i Norrköping mötte vi upp säljarens son för att få nycklar. Jag hade ju aldrig kört en folkabuss (överlät provkörandet när vi köpte den). Så jag var väl lite fundersam på hur det skulle gå för mig... Som tur var fick jag en liten snabbkurs i att köra folkabuss och även en provtur med tips och trix runt växlandet. Vår kära folkabuss är lite knepig med växlarna (bussningar behöver bytas), det är särskilt svårt med ettan och tvåan. När man väl fått upp farten och kan lägga i trean är det enkelt att få i fyran och sedan är det bara att köra.

hamtning_folkabuss1.jpg

Sedan gav jag mig iväg. I första backen började problemen, 50 meter efter start. Det var bilkö, jag fick stanna och där blev jag stående i backen. Fick inte i ettan, rullade bakåt, kön växte och jag kände mig hjälplös....  Till min förvåning var det ingen som tutade på mig (hade aldrig hänt i Stockholm), alla väntade snällt på att jag skulle hitta växeln och komma igång. Vilket jag också gjorde. Kom igång alltså. På trean. Det var en rivstart och sedan en rondell (tog även den på trean). Märkligt nog kände jag mig nöjd. Nöjd att jag rullande framåt, med ratten i knäet, vacker utsikt och ett motorljud som inte gick av för hackor. Jag tog sikte på Norrköping, E22 och funderade över hur jag skulle hantera eventuella rödljus och köer.

hamtning_folkabuss4.jpg

I Tindered, halvvägs hem, var det dags för paus. Då hade folkabussen och jag hittat ett samarbete. Jag kunde hitta växlarna utan några större problem. Det kändes stabilt.

Sista biten hem rullade på i 90 km, inga rödljus, inga djur och inga problem. Jag var alldeles för lycklig för att tänka på hur kallt det var i bussen. Det var först när jag närmade mig Lövstad (7 km kvar) som jag insåg att jag var genomfrusen. Mina händer, öron och kinder var som plåt. Iskalla. Men vad gjorde det. Just den kvällen kunde jag ha kört 10 mil till utan att klaga. Älskade min folkabuss.

PLANERING AV NY INREDNING

När vi tömt folkabussen kunde vi ganska snabbt konstatera att det är mer utrymme än man tror. Vi hade en gemensam bild över hur det skulle se ut och funka invändigt. Vi hade även tittat lite på Westfalia-inredningar på Google. Och snappat upp några smarta lösningar därifrån.

Men innan vi började bygga på riktigt ville vi testa våra idéer. Därför byggde vi upp allt i kartong. Vid min sida fanns min pappa. En hejare när det kommer till smarta inredningar i begränsade utrymmen efter att ha inrett båtar i många år.

På bilderna ser ni soffan och det blivande pentryt till höger (bakom förarstolen). 

inredning_forebild_soffa.jpg
inredning_soffa_rivning.jpg
inredning_mall.jpg
inredning_mall-i-papp.jpg
inredning_soffa-i-papp.jpg
inredning_planering.jpg
inredning_planering.jpg